Brynäs IF har sorg - Jan-Erik Lyck är död
Publicerad: 3 min läsning

I dag känner Brynäs IF stor sorg och smärta. En av våra första och största mästare, Jan-Erik Lyck, har lämnat oss en knapp månad efter sin 84-årsdag.
Jan-Erik föddes och växte upp i Insjön i utkanten av Leksand och borde rimligtvis ha hamnat i LIF:s elittrupp. Att han var en stor hockeytalang kunde alla som såg honom konstatera, men han var inte så snabb på skridskorna. Och kanske var det just det som fick Leksands ledning att tveka.
I stället hamnade han i Falu IF, som hade en riktigt lovande back vid namn Bertil Lindström.
Brynäs ville ha Bertil, och till slut fick den värvningsansvarige Breit Hellman honom att skriva på en vårdag 1963.
– Härligt, Bertil, sa Breit. Nu kan du börja packa, för vi ska till Östtyskland på en liten turné före seriestarten. Förresten så har vi någon plats över i planet. Känner du möjligen någon duktig kille som skulle vilja följa med och provspela för oss?
Jo, det gjorde Bertil.
– Vi har en center som heter Jan-Erik Lyck. Han åker inte så fort men han är grym med pucken.
Breit ringde genast till Janne och fick honom att ta ledigt från jobbet – han var målare – för att åka med på resan.
Det visade sig snabbt att Jan-Erik Lyck inte bara var ett fynd på isen utan också en glad kille som gjorde sig mycket omtyckt i omklädningsrummet och över huvud taget bidrog till den positiva atmosfären i gänget.
Brynäsledningen skyndade sig att ta fram ett kontrakt även till honom. Ordförande Thure Wickberg hade massor av kontakter i byggbranschen och ordnade ett målarjobb hur lätt som helst.
Det visade sig under säsongen att Bertil Lindström inte riktigt hade den kvalitet som Brynäsledningen hade hoppats – men det är en annan historia.
Lyck tog däremot en plats i laget hur lätt som helst och var mycket delaktig i att Brynäs den säsongen, 1963/64, tog sitt första SM-guld.
Något år senare blev han center mellan Hans ”Virus” Lindberg och Lars-Göran Nilsson, och det blev total succé. Det gjorde inget att Janne inte var så snabb, för det kompenserades av de båda andra i C-kedjan, som den kallades.
De öste in mål, och 1969 såg poängligan för division I ut så här i toppen:
1. Lars-Göran Nilsson, Brynäs 43 (27+16)
2. Jan-Erik Lyck, Brynäs 41 (19+22)
3. Hans Lindberg, Brynäs 40 /20+20)
Det blev sju SM-guld på tio säsonger för Janne Lyck. Totalt spelade han 257 matcher, gjorde 133 mål och assisterade till 157.
Landslaget då? Nej, han bestämde sig tidigt för att tacka nej. Kedjekamraterna öste in mål även i Tre Kronor, men då satt Janne hemma och såg deras framfart på TV.
Varför han inte ville spela i landslaget förblir en olöst gåta. Likaså varför han inte talade dalmål ens under de första åren i Gävle.
Text: Ulf Kriström.
Foto: Lennart Olofsson/Arkiv Gävleborg.